har kommit hem från emelie nyss, satt och pratade med henne och
jessika om allt som har hänt. jag känner mig som vanligt så himla
hjälplös när det gäller sånt här, att sitta och se ens närmaste och lida
så och inte kunna göra något. men man inser verkligen hur mycket
man borde ta tillvara på varje dag, och hur mycket man borde uppskatta
sina nära och kära. har fortfarande inte fattat någonting.

det som är kvar av kvällen, kanske tar ett bad eller bara lyssnar på musik
& ska väll försöka sova snart. morgondagen blir nog inte så fylld, kanske
ta en tur ut i skogen med någon häst.
förresten skulle jag vilja ha dig här nära intill mig inatt.