egentligen handlar det här inte alls om mig, inte ens lite. det känns fel, fast ändå rätt
precis som sist. jag tror att alla gör det på sitt eget vis, att alla visar det på egna
sätt. fast när man känner sig helt vilse, och inte vet hur man ska ta världens
grymhet? det är rent ut sagt vidrigt när jag ser hur alla runt omkring mig lider
på grund av självmord, dödsfall och allvarliga olyckor. när allt detta har inträffat
under årets endast 19 dagar, kan jag inte låta bli att undra hur dom resterande
347 dagarna kommer se ut? undrar ibland om det är för att vi växer upp det
händer sådana här saker, om det är så det är? eller?
jag var inte där idag
men jag kommer snart & hälsar på dig. & jag ska dansa för dig snart </3