" Jag har nog helt enkelt bara kört slut på all min energi. Det är bara det att jag har så svårt att säga nej, att säga ifrån. Jag tittar avundsjukt på dem som har modet att våga sjukskriva sig när orken inte finns. Jag kämpar gott på, med energin som inte finns. Fastän jag knappt har kunnat gå i trappor, eller kunnat prata, har jag sett till att inte missa en enda dag. "

Jag vet inte helt enkelt. 2 dagar.
Smärta. En tanke. Musik.
Té. Smärtstillande. Säng.
Morgonrock. Mörkt.


Det mest förvirrande blogginlägget på år och dar. Men det är så min dag ser ut.