För ett tag sen tyckte jag att det var jobbigt att jag ville så enormt mycket. Att mina drömmar inte bestod av ett eller två yrken utan av 15. Och mina livsmål/bostäder inte heller var en eller två. Men jag inser, att de människor jag dras till är exakt likadana och det är ju i deras sällskap jag trivs. Jag har insett att det är det bästa som finns. Människor som har drömmar/mål/visioner. Som ser sig själva på massa olika platser och i tusen olika yrken. Jag tror inte att man ska hålla på med en sak hela livet, jag tror på ombyte & att göra det som man har lust med för stunden. Just nu trivs jag bra med att utvecklas inom restaurangbranschen för stunden.